allaround.blogg.se

Här följer en modell(helt teoretisk och utopisk) för vad jag tycker är nödvändigt för en fulländad demokrati. Jag kommer här att se samhället i stort för att det skulle kunna bli så bra som möjligt för hela samhället och kanske inte bara för majoriteten(eftersom lite mer än hälften räknas som en majoritet, och då det knappast visar hur hela samhället är även om det kanske är ett bra och framför allt realistiskt mål för vad som kan tänkas vara "samhällets" vilja). Därefter applicerar jag modellen på mitt land; Irland.

 

Med jämlikhet menar jag en likvärdig behandling av alla människor, från alla människor: i jämlikheten inkluderar jag också friheter såsom religionsfrihet eller sexuell frihet just eftersom människor bör ses på samma sätt oavsett vad, till exempel, man tror på eller kanske inte tror på. 

    Jag förutsätter också att jämlikheten innefattar lika behandling inför lagen eller från myndigheter; att till exempel inte en rom ska straffas lättare än andra eller att samma person ska ha svårare att söka tillstånd eller bidrag för olika saker.

 

Något som är viktigt här är också likvärdiga levnadsvillkor; något som kan vara extremt svårt i praktiken, men en startpunkt kan vara att ingen ska behöva vara hemlös. Här skiljer sig ideologierna åt; det är det som gör det svårt att bestämma var gränsen ska gå för vilka bidrag som ska finnas eller inte. En ideologi kan hävda att man ska arbeta för sitt uppehälle medan en annan hävdar att de som kan arbeta har ett ansvar att hjälpa till ekonomiskt när det gäller folk som inte har tak över huvudet eller mat för dagen.

    En kompromiss kan vara att den lägsta gränsen för andras ansvar gentemot andra människor ska vara tak över huvudet och mat för dagen.(Detta är ett exempel på det jag nämnde ovan; att det är bäst för en majoritet: de som måste betala lite mer behöver inte betala jättemycket mer, och de som har det svårt får det så bra som möjligt men kanske inte en livskvalitet som de flesta skulle önska.)

    Ska man däremot se till vad som är bäst för ett helt samhälle kan man byta perspektiv och istället tänka att en som har mycket(bra ekonomi, många privilegier etc) rent teoretiskt kan förlora allt, till exempel om den har ett riskfyllt jobb eller är med i någon form av katastrof, medan en människa som redan har det svårt inte har så mycket att förlora(såsom pengar eller kanske bostad om den är hemlös). Ser man saken på det här sättet blir det tydligt att ansvaret för många kommer öka, om man inser att "det kanske kan hända mig också". (Jag vet att den här diskussionen blev utdragen och kanske sjukt oklar, men säg gärna vad jag kan förtydliga om det är någon som inte förstår.)

En sak jag tycker är extremt viktig är yttrandefrihet, att man ska få säga och tycka vad man vill så länge man inte diskriminerar någon eller bryter mot något i den förra rubriken. Detta är viktigt särskilt för att jämlikheten ska fungera; får man ingen information kanske man inte ens har möjlighet att välja religion eller parti att rösta på, helt enkelt för att man inte vet om sina egna möjligheter.

    Yttrandefriheten tror jag också är en viktig grund för fri partibildning: har man inte möjlighet att få ut sina åsikter har man heller ingen chans att påverka = inget nytt parti(vars uppgift ju är att påverka saker i olika riktningar). 

    Detta kan krocka med många saker, exempelvis kravet på jämställdhet (om man kanske starkt ogillar bögar och jättegärna vill säga det men inte får pga lagar om diskriminering, eller om man är jättekristen men lever i ett islamdominerat land), särskilt om flera människor tycker olika, men det är samtidigt viktigt att ventilera ett samhälle med flera olika åsikter och ideologier för att faktiskt kunna se saker ur olika perspektiv och inte bara fatta beslut utifrån en källa. Ett starkt exempel är folkomröstningar där man måste kunna ta del av information för att ta ett så bra beslut som möjligt enligt vad man själv tycker, och man kanske inte kan "tycka" på en så stark grund om man är helt omedveten om vad resultatet kommer innebära. I värsta fall kan det gå i helt motsatt riktning i slutändan utifrån vad man önskade eller "tyckte"(utan informationen).

    Medielandskapet är viktigt särskilt som en kanal för informationen att nå ut, alltså som ett redskap, men också som granskare(det är därför oberoende är viktigt) av till exempel landets politik. Granskningarna är ytterligare ett led i ämnet åsiktsbildning, där många av besluten man tar beror på vad man själv tycker är rätt och fel, och därmed vad folkets politiska representanter har gjort för rätt och fel enligt ens egna åsikter. Det hela går alltså tillbaka till det demokratiska i att kunna göra sina val baserade på kanske inte fakta, utan snarare etik och moral då faktan ofta varierar beroende på vem man frågar. I slutändan är källkritik kanske alltid nödvändigt, men om man bortser lite från siffror eller annan fakta och baserar sina val på rätt och fel, som alltid varierar från person till person, kanske valen blir så optimala som möjligt när det handlar om vad varje individ tycker.

(Återigen, säg till ifall det är oklart! Har svårt att formulera mig i den här frågan och att samtidigt hålla mig till ämnet.)

 

 

 

Om man tittar på NE.se är de sociala förhållandena i Irland sådär, med 12 procent av befolkningen som lever på under 52 pund per vecka och stora inkomstklyftor. Det står inte när artikeln på NE är skriven men jag antar att den är faktakollad eftersom all information på sidan är copyright 2013 av Nationalencyklopedin. Något som inte heller verkar vara så bra ställt är jämställdheten, vilket jag baserar på information ur samma artikel som bland annat säger att preventivmedel inte säljs annat än till gifta par och att abort inte är tillåten utom när det kan garanteras att kvinnans liv är i fara om hon föder barn. Detta har naturligtvis med det katolska inflytandet att göra, där kvinnosynen kanske inte är den man skulle önska, och det här är ett jättebra exempel på det jag nänmde ovan, att fri åsiktsbildning kan krocka helt med jämställdhet eller jämlikhet: man ska få välja sin egen religion och tro på det man vill, men om religionen i sig inkräktar på egna rättigheter enligt jämlikhetskravet kan det vara extremt svårt att "välja" vilket som är det rätta eller viktigaste demokratikravet. Här är, enligt mig, kanske ändå jämlikheten viktigare än religionen då kristendomen är extremt gammeldags jämfört med vår moderna demokrati, och att det kanske är den gamla kvinnosynen som måste ändras snarare än folket för att de ska göra "rätt" enligt vad deras Gud säger åt dem.

    Om dessa människor istället själva inte alls vill göra abort eller bara tycker att religionen är det rätta att följa ska de naturligtvis få välja det, enligt den fria åsiktsbildningen. Det vore underligt att kräva abort hos en kvinna som inte vill det och tycker att det är fel. På detta sätt kan de båda, religionen och jämställdheten, kanske ändå samverka. (Jag använder laglig abort som ett exempel på jämställdhet eftersom barn är något som både kvinnor och män ska kunna välja bort och om en kvinna inte vill ha sitt barn är abort ett av sätten att gå till väga på)

 

Enligt Landguiden antog Irland 2010 en lag, blasphemy law, som förbjuder folk att häda, att uttrycka negativa åsikter om religionen. Lagen gäller för alla religionen även om 9 av 10 på Irland är katoliker. Detta är ett hårt slag mot yttrandefriheten, men samtidigt ett slag FÖR religionsfriheten: å andra sidan, om ingen får säga emot en religion så är det svårt att debattera emot den överhuvudtaget vilket ger religionen en stor fördel gentemot yttrandefriheten. Som jag tidigare skrev är katolicismen redan ett hinder för övriga rättigheter, som jämställdhet vilket nu blir ett ännu större hinder eftersom det inte får sägas emot. 

    Ett så stort ingripande på yttrandefriheten kan jag inte se som annat än negativt: den fria åsiktsbildningen kanske är kvar, men om man inte har en chans att uttrycka sina åsikter utan att behöva betala 25 000 euro i böter(som mest) spelar det ingen roll vad man tycker. Detta gör det omöjligt att debattera mot exempelvis katolicistisk undervisning i skolan eller på andra platser där religionen har stort inflytande då religionen är skyddad av lagen. Religion BÖR vara skyddad av lagen, men inte på ett sådant sätt att det inskränker på andra rättigheter.