allaround.blogg.se

Massmedias roll

Belgien är ett av de landen i världen med lägst antal tidningsläsare enligt NE och Landguiden. Däremot så har ca 95 % av befolkningen kabel-TV. Vidare hävdar NE att landets befolkning är mer intresserade av nyheter från omvärlden än från andra regioner i det egna landet. Landets uppdelning syns även här i form av att massmedierna är uppdelade efter språkområdena. Detta leder till att ingen Tv-kanal eller tidning är rikstäckande. [1] [2]

En del av problematiken kring massmedier är de oftast inte genomgår samma kritiska granskning som många andra av våra informationskällor gör. Media innehåller i de flesta fall politisk propaganda eller handlar i intresse för aktörerna bakom massmediet. De är intresserade av att tjäna pengar på samma sätt som andra företag.

Vi litar ofta på att massmedia ska kritiskt granska företag, organisationer, staten och liknande och sedan ge oss fakta; en bild av verkligheten. Problemet är att denna bild är lika vinklad som annat i vår vardag. Reportage är färgade av skribenternas och producenternas åsikter och fakta genomgår en urvalsprocess där för- och nackdelar vägs mot varandra innan det kommer med. Vidare så är allt inte 100 % sant av det som tas upp. Fakta kan även plockas isär och sedan monteras ihop på ett sådant sett att inte hela bilden visas. [3]

Massmedier har ett stort inflytande i vår vardag. De bestämmer till stor del vilka frågor som vi kommer engagera oss i, ger oss intryck från omvärlden och andra länder samt bidrar med argument och åsikter som vi tar ställning till och bygger vidare på. Med andra ord har massmedia ett enormt stort utrymme att påverka oss.

Oftast vet vi inte vem aktören bakom mediet är. Samma bolag kan driva både tidningar och Tv-kanaler och det kan leda till att tittaren tror att det är två källor som överensstämmer med varandra och att informationen därför är sann, när det egentligen rör sig om en och samma källa.

Att kritiskt ta till sig allt som syns i media utan att reflektera över åsikter, syften och värderingar bakom kan därmed ge en skev bild av verkligheten. Att enbart ta del av ett perspektiv i olika sakfrågor kan leda till en snäv och ibland falsk verklighetsuppfattning.

Enligt Landguiden och NE har de flesta tidningar i Belgien tydliga, politiska åsikter [4] [5]. Som människa väljer man ofta att enbart ta till sig information som bekräftar ens tidigare åsikt vilket gör det extra problematiskt att Belgien inte har något rikstäckande massmedia. Invånarna utsetts troligen för daglig propaganda som bekräftar och formar deras åsikter samtidigt som de är helt ovissa om vad visas i andra språkområdens informationsflöden. Det är möjligt att detta är en bidragande faktor till att befolkningen har så skilda åsikter eftersom att de utsätts för och tar del av separata kommunikationskanaler där innehållet med största sannolikhet visar olika bilder av världen.

På ett sätt kan därmed det låga antalet tidningsläsare ses som positivt då det är en informationskanal mindre att sprida propaganda i. Samtidigt är det självklart negativt just för att ett flöde försvinner och därmed chansen att ta upp aktuella ämnen, konflikter och liknande. Dessutom gör det att TV: n får en ganska så ohotad position när det kommer till att sprida information vilket kan leda till att helhetsbilden bli mer onyanserad och att det är lättare att propagera i en fråga.

Massmedias roll i en demokrati är viktig. Det är ett sätt för oss att ta del av sådant som händer i världen och tjänar många gånger sitt syfte att lyfta aktuella händelser och diskussioner och kritiskt granska vårt samhälle. Men detta blinda förtroende som vi ofta visar är problematiskt.

Med tanke på hur många informationskällor som vi utsätts för dagligen så skulle det vara svårt att kritiskt försöka granska varenda en, men vad vi däremot borde göra är att försöka ta del av andras syn på saken, speciellt i större sakfrågor, för att därmed få en mer nyanserad bild. Vi bör även släppa illusionen om att det som sägs i media = sanningen. På så sätt tar vi tillbaka lite av massmedias oerhörda makt.           

Nedan följer en fördjupning inom en mänsklig rättighet i Belgien, närmare bestämt artikel 25.1.

/Amanda

 

Fördjupning inom mänsklig rättighet:

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna; artikel 25.1:

”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.” [1]

Enligt Landguiden och NE har Belgien, som tidigare nämnt, ett omfattande socialförsäkringssystem där ålders- och änkepension, sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring, semesterersättning samt försäkring vid arbetsolycksfall och yrkesskador ingår. Dessutom har änkor, handikappade och pensionärer gratis sjukvård. Systemet finansieras till 25 % av staten, 25 % av de anställda samt 50 % av arbetsgivarna.

Med andra ord ligger landet långt framme i arbetet kring denna rättighet. Problemet är att detta är väldigt dyrt och det är svårt för staten att ha råd med sina åtaganden. Trots att avgifterna höjts för både arbetsgivare och arbetstagare så blir utgifterna för stora för staten om inte radikala åtgärder vidtas. Detta då utbetalningarna blir allt större.

Under 1990-talet har nedskärningar gjort som framförallt drabbat den sociala sektorn [2] och i framtiden är det troligt att sjukvård och pensioner kommer att täckas i större utsträckning av individuella försäkringar. [3]

Frågan blir då hur Belgien ska kunna upprätthålla och finansiera detta system. Återigen blir frågan kring landets uppdelning aktuell.

Enligt NE och Landguiden så upplever Flandern en delning som positiv då de anser att deras resurser går till Vallonien medan Vallonien vill hålla ihop landet på grund av resursbehovet. [4]  I nuläget verkar landet gå mot en gemensam, möjligen/troligen negativ, förändring av sitt socialförsäkringssystem om trenden fortsätter.

Vid en uppdelning av landet skulle det nödvändigtvis inte vara så. Flandern skulle eventuellt ha ekonomin att kunna fortsätta med denna form av socialt skyddsnät om de inte gav resurser till Vallonien Klart är att Vallonien inte skulle ha råd med det då de redan har stora ekonomiska problem.[5] Så vad är då bäst: att ena halvan av landet skulle ha ett gediget socialt skyddsnät medan andra halvan tvingas att skapa ett helt nytt som inte är i närheten av att vara lika gediget? Eller är det bättre att det blir någon form av kompromiss där hela landet tvingas till förändring?

Till viss del kan en förstå Flanderns befolkning. Om landet delades så skulle de troligtvis få det bättre ekonomiskt än vad de har nu. Samtidigt kan de ses som själviskt att de vill att detta ska ske på vallonernas bekostnad. Det är trots allt flamländarna som i nuläget redan har det ekonomiska övertaget.

Vallonerna, däremot, skulle hamna i en svår ekonomisk kris vid en delning av landet då regionen är beroende av statskassan; en statskassa som Flandern, och även Bryssel, till största del står för påfyllnaden i tack vare sin hamn och de investeringar som görs i företag belägna i framförallt Bryssel.[6] [7]

Är det verkligen rätt att en region får det bättre ställt på bekostnaden av en annan? Hur påverkar det jämlikheten? Betraktas verkligen människovärdet som lika då? Å ena sidan kan en hävda att detta händer hela tiden i vårt samhälle då inkomsten inte är jämnt fördelad. Å andra sidan så är denna situation en extremvariant då det handlar om att vallonerna skulle tillhöra ett nystartat land som från början ligger på ekonomiskt minus. Denna nystartning skulle inte ens vara frivillig för de flesta då vallonerna i regel är för att hålla ihop landet. 

Ur ett historiskt perspektiv så är det Vallonien som varit den rikare regionen fram till dess att kol- och stålindustrin blev krisbranscher.[8] Teoretiskt sätt skulle fördelningen av inkomst kunna slå över ytterligare en gång till Valloniens fördel, eller åtminstone bli jämnare, om regionen hittade en ny industri att livnära sig på. Det skulle vara positivt för arbetet kring den mänskliga rättigheten om ett socialt skyddsnät eftersom att det skulle bringa en större inkomst som förhoppningsvis kan matcha utgifterna.

Det är svårt att komma med en fullständig hypotes kring hur scenariot ska lösas om man inte är komplett insatt i hur den belgiska ekonomin ser ut. Klart är i alla fall att deras socialförsäkringssystem håller på att bli alldeles för dyrt. Vad som är det bästa alternativet för att lösa problemet blir en subjektiv fråga. Dela landet är tveklöst ett alternativ som gynnar åtminstone ena halvan av landet. Att försöka omfördela budgeten är en annan lösning som i teorin alltid en möjlighet men i praktiken inte alltid genomförbar. Att försöka få Valloniens ekonomi att komma på fötter är nog den bästa lösningen för hela landet men också den svåraste.

Viktigt att komma ihåg är att önskan om delningen av landet inte enbart har ekonomiska grunder utan även historiska. Landet har varit splittrat sedan det bildades men denna ekonomiska problematik som nu finns bidrar till en ökad splittring vilket går ut över arbetet med mänskliga rättigheter.

Nedan följer en, av mig, skapad analysmodell för att avgöra huruvida ett land är demokratiskt eller inte. Den berör de punkter jag anser vara essentiella för en demokrati och appliceras i slutet på Belgien. /Amanda

 

Analysmodell för demokrati

 

Jämlikhet: Med jämlikhet menar jag att människors värde är detsamma, oavsett kön, religion, ursprung, bakgrund, sexuell läggning, handikapp, ålder, ekonomi eller liknande.

Att alla människor värderas på samma sätt oberoende av ovanstående är grundförutsättningen för ett fungerande och rättvist samhälle. Människor måste i grund och bottnen värderas för att de är just människor och inte för de yttre attributen. Annars finns risken att människor särbehandlas, nedvärderas eller diskrimineras. Utan en tro på att människor är lika värda så skapas möjlighet att godtyckligt behandla och hantera människoliv hur som helst.

Detta bör automatiskt innebära människors rätt till valfri religion, sexuell läggning etc.

Till viss del syftar jag även på en ekonomisk jämlikhet. Den punkten är dock mer komplicerad. Vi lever i ett samhälle där saker ständigt värderas. Även om alla olika yrken, tjänster och liknande behövs anser vi dem vara mer eller mindre viktiga och betalar dem därefter vilket leder till en ekonomisk ojämlikhet. Vidare så hanterar människor de pengar de har på olika sätt, en kan spara, investera, spendera, vilket också skapar förutsättningar för ojämlikhet inom ekonomi. 

En millimeter-rättvisa ur ett ekonomiskt perspektiv är alltså inte vad jag tror på, eller i alla fall ser som genomförbart. Däremot bör alla ha en ekonomi som ger förutsättning till att leva ett drägligt liv med mat för dagen och tak över huvudet. Dessutom bör det finnas någon form av skyddsnät för de som av olika anledningar inte har möjlighet att själv kunna skapa sig en försörjning. Då alla människor är lika värda är det också allas skyldighet att se till att alla har förutsättningar att kunna vara lika mycket värda.  

Yttrandefrihet: Enligt mig är yttrandefrihet något av de viktigaste vi har och en av grundförutsättningarna för att ett land ska kunna kallas demokratiskt. Det är ett kriterium som inte bara berör politik, utan även det vardagliga livet.

Att inte få yttra sina åsikter kring saker och ting skapar ett land där alla lever i förtryck. Att kunna yttra sina åsikter och ventilera sina tankar och idéer är grundförutsättningar för utveckling och förändring. Ett samhälle skapas av dess medborgare och ger man inte alla medborgare chans att komma till tals så är inte samhället längre till för alla, utan endast ett fåtal.

Rösträtt (på villkoren fria, hemliga, regelbundna val med fler än ett parti): Rösträtten är viktig för att samhället ska skapas av de människor som lever där, för att alla ska få uttrycka sin åsikt och ta del i beslut som rör en själv. Dock harrösträtten i sig är inget egenvärde. Får jag rösta, men inte själv välja vad jag vill rösta på så kommer rösten inte representera mig och mina åsikter vilket är grundtanken. Detsamma gäller om det enbart finns ett parti att rösta på; valmöjligheten är borta och därmed så är inte rösten nödvändigtvis representativ för mig.

Anledningen till att det är viktigt med hemliga val är att det i vissa länder innebär stor fara om en inte röstar på ”rätt” alternativ. Hotet kan givetvis komma från den befintliga staten eller ett annat parti, men också från folk i ens omgivning eller familj som inte delar åsikt. Dessa hot kan då påverka hur du väljer att rösta.

Valen bör vara regelbundna i och med att man ska ha rätt att ändra åsikt. Då världen är ständigt föränderlig så är det nästan lite naivt att tro att ens åsikter alltid kommer vara desamma, samt att dessa alla situationer alltid löses bäst på ett sätt.

Rösträtten tycker jag därför blir relevant först när villkoren är uppfyllda. Varje persons röst bör också vara lika mycket värd på grund av jämlikheten.    

Makt som utgår från folket: Ordet demokrati i sig betyder folkstyre. När man pratar om demokrati i politisk mening så brukar det handla om att makten ska utgå från folket.[1] Logiken kring detta är ganska klar. Alla människor är lika mycket värda, samhället skapas av de människor som bor där och alla har rätt att påverka sin egen livssituation. Om man tar detta i beaktning så blir slutsatsen att makten bör utgå från folket. 

Rättssäkerhet: Samhällets struktur byggs till stor del av de lagar vi skapar. Utan bestämmelser för vad som är rätt och fel, lagligt och olagligt, så skulle det råda kaos. I och med våra åsikter kring rätt och fel så finns det även bestraffningar. Jag anser att rättssäkerheten är viktig för att se till att individen inte utsätts för övergrepp av systemet. Att alla blir likvärdigt bedömda för likvärdiga brott, att en får möjlighet till rättegång och att personliga relationer till de som dömer, både i negativ samt positiv bemärkelse, inte ska påverkar hur vi bedöms är essentiellt.

Detta är dels en rättviseaspekt likväl som en fortsättning på tidigare punkt där människors värde är lika och därmed har rätt till samma bedömning.

Reflektion: Att ett land uppfyller något eller några kriterier gör inte landet demokratiskt om man inte enbart syftar till en demokrati ur ex. politisk synpunkt. Ett beslut kan fattas i ett val som uppfyller alla villkor och där det är folket som röstar men det innebär inte per automatik att vad beslutet för med sig är demokratiskt. Ett exempel på detta är nazisterna som kom till makten på ett legalt sätt som överensstämde med författningen. [2] Detta innebär ju dock inte att det som nazisterna uträttade var demokratiskt. Därför bli punkten om jämlikhet oerhört central samt att den genomsyrar övriga punkter.

 

Belgien i jämförelse med modellen:

 

Då Belgien är en demokrati så uppfyller landet de flesta av ovanstående kriterier. [3] Många av dem benämns även i landets konstitution.[4]

Problematiken i deras fall ligger, enligt min analys, kring jämlikhet och makt som utgår från folket. Enligt Landguiden så är Belgien relativt jämställt även om könsdiskrimenering förekommer. [5] Detta styrks av rapporten kring mänskliga rättigheter i Belgien skriven av UD. Där sägs även att det år 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag som ska göra lagstiftningen lättare att applicera för de som utsätts för diskriminering. Homosexuella har samma rättigheter kring äktenskap och adoption som heterosexuella.[6] Fakta styrks av Landguiden. [7] De har ett omfattande socialförsäkringssystem där ålders- och änkepension, sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring, semesterersättning samt försäkring vid arbetsolycksfall och yrkesskador ingår och utbildningen är avgiftsfri. [8] [9] Med andra ord har landet redan kommit långt med, och arbetar aktivt för att förbättra, sin jämlikhet.

Det som är problematisk är i nuläget kanske inte ett reellt problem utan ett potentiellt problem. Framförallt Flandern vill bli självständigt då de anser att för stora resurser går till Vallonien, något som skulle gynna den egna regionen men inte Vallonien.[10]  Då Vallonien i nuläget är beroende av ekonomiskt stöd från EU och statskassan kan de tänkas att de skulle ha svårt att hantera den ekonomiska förlusten som en uppdelning av landet skulle innebära. [11] [12] [13] 

N-VA, vilket är ett separatistiskt och nationalistiskt parti, fick vid valet 2010 flest mandat. De förespråkar just en uppdelning av landet och att de har flest mandat visar på en stark åsiktstrend.[14]

En konflikt kring huruvida landet bör delas upp eller om det drabbar Vallonien för hårt ekonomiskt kan göra att frågan om jämlikhet kan bli aktuell. Att det är framförallt flamländare som vill dela landet bör också beaktas. I en sådan situation blir majoritetsprincipen som beslutsfattande mer komplicerad. Det kan vara så att majoriteten i av befolkningen som helhet vill ha en uppdelning. Dock ligger majoriteten av den åsikten enligt fakta i den flamländska regionen och frågan blir då om man verkligen ska låta den majoriteten vara detsamma som en åsiktsmajoritet hos befolkningen som helhet. Frågan blir extra intressant med tanke på att de som skulle gynnas av uppdelningen är flamländarna. När åsiktsuppdelningen är så tydligt kopplad till regionsuppdelningen så är det också viktigt att titta på hur invånarna i landet är bosatta. Om det är fler bosatta Flandern så bör det ännu mer ifrågasättas hur majoriteten ska tolkas.

Problematiken med att makten ska utgå från folket ligger i monarkin. Landguiden hävdar att monarken utser regeringsbildare, har rätt att upplösa parlamentet samt utser samtliga av Belgiens domare på livstid.[15] NE hävdar att det på pappret ser ut som att monarken har stora maktbefogenheter men att detta inte stämmer i praktiken.[16] Oavsett så är det problematiskt att en person tillskrivs så mycket makt enbart på grund av sin födelselott. Då monarken inte är folkvald så kan inte heller dess makt sägas ha getts i förtroende av folket. Även detta kan sägas strida emot jämlikheten så till vida att en person kan härska över så pass många andra enbart på grund av sitt arv.

 

 

 

---