allaround.blogg.se

Belgien är ett land placerat i centrala Europa med 11,1 miljoner invånare år 2012, enligt NE. [1] Landet är uppdelat i tre regioner; Flandern i norr, Vallionen i syd samt huvudstaden Bryssel som räknas som en egen region. I Flandern talas flamländska (ett annat namn för nederländska), i Vallonien talas franska och i Bryssel talas både franska och flamländska. Det finns även en liten procentuell andel som bor i östra Vallonien som talar tyska. Tyskan räknas därför som Belgiens tredje officiella språk.  

 

De två folkgrupperna i landet kallas för flamländare och valloner och mellan dessa finns en splittring sedan dess att Belgien blev ett land år 1830. Från början var franska det enda officiella språket i Belgien. Det var endast de fransktalande som kunde nå höga positioner och ställningar i samhället. Detta har grundat den konflikt som pågår mellan de två grupperna än idag. Flamländerna anslöt sig under 1800-talet till den språkliga utvecklingen i Nederländerna och började kräva att deras språk skulle användas i Flanderns rättsystem, undervisning och förvaltning. År 1898 blev flamländskan jämställd med franskan som språk.

Språkgränsen i landet är exakt densamma idag som den har varit under hela landets historia. [2] [3]

Splittringen och språkgränsen genomsyrar hela landet i allt från utbildning till politik och massmedia.

Politiskt system: Belgien är en monarki med ett parlamentariskt styrelseskick och är sedan 1993 en federal stat bestående av ovannämnda tre regioner samt tre språkgemenskaper; franska, flamländska och tyska.[4] Enligt NE så är det dock fyra språkgemenskaper då de räknar det tvåspråkiga Bryssel som en egen språkgemenskap. [5] Landguiden klassar dock de fyra som språkområden och inte språkgemenskaper. Språkgemenskaperna och regionerna överlappar till största del varandra och när det gäller Flandern så är de identiska.

Denna konstruktion och splittringen i landet gör det svårt att bilda majoritetsregeringar. [6] På senare tid har det blivit ännu svårare tack vare att motsättningarna har ökat och lett till att språk- eller religionstillhörigheten har blivit viktigare än den ideologiska tillhörigheten. Konflikten har skapat större plats för nationalistiska partier så som N-VA (nya flamländska alliansen), ett parti som vill att Flandern ska bli självständigt. [7]

Språkgemenskaperna och regionerna har stor egen makt. De federala organen sköter nu framförallt utrikes-, social-, finans- och rättspolitik såväl som rikets säkerhet,[8] resten sköts av regionerna respektive språkgemenskaperna.

Inom politiken märks landets splittring extra tydligt då alla partier är representerade i dubbel upplaga med både en flamländsk variant och en franskspråkig.

Alla medborgare över 18 år har inte bara en rättighet att rösta utan en skyldighet. Avstår du från att rösta riskerar du böter.

Monarken som är statschef utser regeringsbildare, har rätt att upplösa parlamentet samt utser samtliga av Belgiens domare på livstid. Trots detta sägs monarken ha begränsade befogenheter. Monarkerna ska stå över politiken och vara en enande symbol för landet. Kronan ärvs till den förstfödde, oavsett kön. [9]

Utbildning: Undervisningen sker på regionens hemspråk. Det är endast boende i Bryssel som har rätt att välja skolspråk. Avgiftsfri utbildning erbjuds från 2,5 års ålder men det råder skolplikt mellan 6-18 års ålder. 99 % av befolkningen är läs- och skrivkunniga. Om du har en godkänd gymnasieutbildning har du rätt att fortsätta studera på valfri högskola även om vissa utbildningar, ex. läkare, kräver ett inträdesprov. [10]

Massmedia: Tack vare språkuppdelningen finns ingen rikstäckande TV eller tidning med allmän spridning. Censur är enligt författningen förbjudet [11] och enligt landguiden respekteras pressfriheten väl. [12]

Religion: Belgien är generellt inte ett särskilt religiöst land: nästan tredjedel av invånarna säger sig vara icke-religiösa. Trots detta är ca ¾ av invånarna katoliker, även om de inte utövar sin religion speciellt mycket. Enligt Landguiden är Islam den näst-största religionen i landet, delvis som en följd av invandringen från Turkiet och Marocko. Toleransen är ganska hög för olika religioner men på sista tiden har muslimer blivit mer utsatta. [13] Enligt NE är dock protestantismen den näst största religionen. Det finns ingen fastställd statsreligion. [14]

Näringsliv: Belgien livnär sig på en mångsidig industri, tjänstesektorn och utrikeshandel. Läget i centrala Europa ger många fördelar gällande transportmöjligheter och många multinationella företag och bolag har valt att placera sig i Belgien. Även det faktum att FN och Nato har placerat sig i Belgien bidrar positivt då de drar till sig människor. Detta har framförallt gynnat redan rika Flandern samt Bryssel.

Ekonomin ojämnt fördelad. Flandern är sedan andra världskriget den rikare delen av Belgien och har en modern tillverkningsindustri samt Europas näst största hamn. Vallonien däremot, som tidigare var den rikare delen av Belgien, har stött på svåra motgångar tack vare att kol- och stålindustrin, som regionen livnärt sig på, numera är krisbranscher. De är därför beroende av ekonomiskt stöd från EU och statskassan. Detta har även lett till en ökad arbetslöshet. [15] [16] [17] Den ojämnt fördelade ekonomin är en av anledningarna till att Flandern vill ha självstyre medan Vallonien vill hålla landet enat. [18]

Sociala förhållanden: Homosexuella har rätt att gifta sig och adoptera gemensamma barn.

Änkor, handikappade och pensionärer har gratis sjukvård. De har ett omfattande socialförsäkringssystem där ålders- och änkepension, sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring, semesterersättning samt försäkring vid arbetsolycksfall och yrkesskador ingår. Systemet finansieras till 25 % av staten, 25 % av de anställda samt 50 % av arbetsgivarna. [19] [20]