Fördjupning inom en mänsklig rättighet i Belgien
Fördjupning inom mänsklig rättighet:
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna; artikel 25.1:
”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.” [1]
Enligt Landguiden och NE har Belgien, som tidigare nämnt, ett omfattande socialförsäkringssystem där ålders- och änkepension, sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring, semesterersättning samt försäkring vid arbetsolycksfall och yrkesskador ingår. Dessutom har änkor, handikappade och pensionärer gratis sjukvård. Systemet finansieras till 25 % av staten, 25 % av de anställda samt 50 % av arbetsgivarna.
Med andra ord ligger landet långt framme i arbetet kring denna rättighet. Problemet är att detta är väldigt dyrt och det är svårt för staten att ha råd med sina åtaganden. Trots att avgifterna höjts för både arbetsgivare och arbetstagare så blir utgifterna för stora för staten om inte radikala åtgärder vidtas. Detta då utbetalningarna blir allt större.
Under 1990-talet har nedskärningar gjort som framförallt drabbat den sociala sektorn [2] och i framtiden är det troligt att sjukvård och pensioner kommer att täckas i större utsträckning av individuella försäkringar. [3]
Frågan blir då hur Belgien ska kunna upprätthålla och finansiera detta system. Återigen blir frågan kring landets uppdelning aktuell.
Enligt NE och Landguiden så upplever Flandern en delning som positiv då de anser att deras resurser går till Vallonien medan Vallonien vill hålla ihop landet på grund av resursbehovet. [4] I nuläget verkar landet gå mot en gemensam, möjligen/troligen negativ, förändring av sitt socialförsäkringssystem om trenden fortsätter.
Vid en uppdelning av landet skulle det nödvändigtvis inte vara så. Flandern skulle eventuellt ha ekonomin att kunna fortsätta med denna form av socialt skyddsnät om de inte gav resurser till Vallonien Klart är att Vallonien inte skulle ha råd med det då de redan har stora ekonomiska problem.[5] Så vad är då bäst: att ena halvan av landet skulle ha ett gediget socialt skyddsnät medan andra halvan tvingas att skapa ett helt nytt som inte är i närheten av att vara lika gediget? Eller är det bättre att det blir någon form av kompromiss där hela landet tvingas till förändring?
Till viss del kan en förstå Flanderns befolkning. Om landet delades så skulle de troligtvis få det bättre ekonomiskt än vad de har nu. Samtidigt kan de ses som själviskt att de vill att detta ska ske på vallonernas bekostnad. Det är trots allt flamländarna som i nuläget redan har det ekonomiska övertaget.
Vallonerna, däremot, skulle hamna i en svår ekonomisk kris vid en delning av landet då regionen är beroende av statskassan; en statskassa som Flandern, och även Bryssel, till största del står för påfyllnaden i tack vare sin hamn och de investeringar som görs i företag belägna i framförallt Bryssel.[6] [7]
Är det verkligen rätt att en region får det bättre ställt på bekostnaden av en annan? Hur påverkar det jämlikheten? Betraktas verkligen människovärdet som lika då? Å ena sidan kan en hävda att detta händer hela tiden i vårt samhälle då inkomsten inte är jämnt fördelad. Å andra sidan så är denna situation en extremvariant då det handlar om att vallonerna skulle tillhöra ett nystartat land som från början ligger på ekonomiskt minus. Denna nystartning skulle inte ens vara frivillig för de flesta då vallonerna i regel är för att hålla ihop landet.
Ur ett historiskt perspektiv så är det Vallonien som varit den rikare regionen fram till dess att kol- och stålindustrin blev krisbranscher.[8] Teoretiskt sätt skulle fördelningen av inkomst kunna slå över ytterligare en gång till Valloniens fördel, eller åtminstone bli jämnare, om regionen hittade en ny industri att livnära sig på. Det skulle vara positivt för arbetet kring den mänskliga rättigheten om ett socialt skyddsnät eftersom att det skulle bringa en större inkomst som förhoppningsvis kan matcha utgifterna.
Det är svårt att komma med en fullständig hypotes kring hur scenariot ska lösas om man inte är komplett insatt i hur den belgiska ekonomin ser ut. Klart är i alla fall att deras socialförsäkringssystem håller på att bli alldeles för dyrt. Vad som är det bästa alternativet för att lösa problemet blir en subjektiv fråga. Dela landet är tveklöst ett alternativ som gynnar åtminstone ena halvan av landet. Att försöka omfördela budgeten är en annan lösning som i teorin alltid en möjlighet men i praktiken inte alltid genomförbar. Att försöka få Valloniens ekonomi att komma på fötter är nog den bästa lösningen för hela landet men också den svåraste.
Viktigt att komma ihåg är att önskan om delningen av landet inte enbart har ekonomiska grunder utan även historiska. Landet har varit splittrat sedan det bildades men denna ekonomiska problematik som nu finns bidrar till en ökad splittring vilket går ut över arbetet med mänskliga rättigheter.