allaround.blogg.se

 Frankrike är en del av Förenta Nationerna. Inom FN kungjorde man den 10 december 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna som i dag innehåller 30 artiklar vars uppgift är att upprätthålla en hög standard för alla individer i ett land.  I helhet är Frankrike mycket bra land då de flesta av lagarna följs, det finns dock några områden som är i behov av förbättringar. Jag har valt att skriva om Frankrikes invandringspolitik samt hur Fransmännen ser på detta och även vad som borde göras åt problemet då deras politik inte uppfyller artikel 2 som är den lag jag valt att fördjupa mig i denna vecka.

Artikel 2
”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.”[1]

 

Så vad är det som händer i Frankrike som inte överens stämmer med dem mänskliga rättigheterna och som kan bli mycket problematiskt för många människor i landet förtillfället? 

Jo sedan 2010 så har allt fler disskriminerande åtgärder börjat göras mot minoritetgrupper i landet.  Åtgärderna 2010 gjordes av Frankrikes president Nicolas Sarkozy som detta år lanserade ett åtgärdningsprogram för att få bukt på de problem som finns/ fanns i landet, ett exempel var den höga kriminaliteten. Rivning av 300 Romer-läger i landet skedde och 700 romer utvisades även från Frankrike. [2]  Det som är fel med ovanstående, om man helt korrekt ska följa artikel två är att man med detta ”åtgärdningsprogram” delar in människorna i kategorier och även tvingar dessa att lämna Frankrike omedelbart på grund av deras bakgrund. Många hävdar även att Frankrike bröt mot EUs lag som handlar om den fria rörligheten som ska gälla i minst 3 månader när man immigrerar till ett nytt land innan bevis för att försörjningen ska träda igång och ska kunna påverka om man ska få stanna i ett land eller ej. Man skulle kunna likna denna händelse med 2:a världskriget då tyskarna gjorde judarna till syndarbockar till att ekonomin var så förkastligt dålig i Tyskland under 1940 – talet, i detta fall satte Fransmännen i denna incident romerna i det dåliga ljuset och anklagade dem för att vara bovarna till den då höga kriminaliteten[3]. Detta bidrog förutom att Romerna var tvungna att åka tillbaka till sitt hemland de för ett tag sedan flytt från på grund av t.ex. Fattigdom även till att en stark vi mot dem känsla i landet slog sig till rot.                                

Under de senaste åren har det gjorts många undersökningar som stärker detta, ett exempel är en undersökning som den franska tidningen Le Monde gjort, den visar att 70 % av Fransmänen tycker att finns för många invandrare (av alla bakgrunder) i landet och att 75 % av befolkningen anser inte att islam inte är en religion som kommer kunna bli förenligt med det Franska samhället samt att 90 % till nästa val hoppas rösta fram mycket stark ledare till nästa val som enligt dem ska ” återställer ordningen i landet”. Även 57 % sägs uppleva rasism gentemot ”de vita” och 62 % säger att dem inte längre känner sig hemma i landet [4].Det är dock inte bara i Frankrike dessa tankar har blivit allt vanligare utan dem har fått större fotfäste i form av högerextrema partier runt i hela Europa. Den senaste tiden. [5]

Vad man kan utläsa från ovanstående siffror är att invandringspolitiken i Frankrike skapar mycket otrevligheter som främlingsfientlighet och hat mellan alla folkgrupper. Synen att vara ett enat Frankrike där alla medborgare är av samma värde tycks inte existera och en stor indelning mellan grupperna om vems fel det är att landet försitter i olika problem så som t.ex. arbetslöshet är delad. Detta är såklart en mycket jobbig situation att lösa då otillfreds känslor grott relativt länge och hela tiden trappas upp. I artikel 2 (som du kan läsa ovan) står det att människorna ska kunna känna sig fria utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Detta faktum kan uteslutas ganska direkt vilket visas i landets undersökningar, siffror och händelser att störta delen av Frankrikes invånare inte är speciellt nöjda med sitt lands beslut. [6]

 

Vad ska då Frankrike göra för att förbättra situationen i landet? 

 Det är såklart en mycket stora utmaning som Frankrike står inför för att göra så många som möjligt nöjda i landet men också för att kunna tillfredsställa ordning och reda inom de mänskliga rättigheterna. Enligt artikel 2 ska alla människor få samma utrymme gällande politisk eller annan uppfattning vilket gör att man inte kan hata på människorna som säger nej till invandring då dem endast utrycker sina åsikter, denna del hänger även ihop med yttrandefrihetslagen som är en del av dem 24 mänskliga rättigheterna. Problemet är bara att man när man riktar skulden mot människor med annan bakgrund ger dem mindre rättigheter och frihet än vad resten av det Franska folket får. Detta bidrar i längden till motsatsen av vad som står i artikel 2 då man inte betrakta och värderar alla människor som just vanliga människor av lika värde, utan sätter dit olika titlar och egenskaper utan att ens ha belägg för det man säger. Detta gäller såklart även den ”vita rasismen” som jag nämnde tidigare. Det är inte okej oavsett hur man ser ut, klär sig, kommer ifrån eller vilken religion man har att döma andra. Det är nog därför detta dilemma poppar upp på så många ställen runt om i världen. Man kan inte få tyst på 100 nyfödda barn som skriker efter mat utan att just ge dem det dem vill ha – mat. lika svårt är det få tyst på flera miljoner människor som är onöjda med sin livssituation. Därför är det viktigt att de människorna som är högt uppsatta tar tag i denna fråga på ett värdigt sätt, prata så att alla människor värderas lika dvs. inte försöker sätta någon i under eller överläge. Partierna och presidenten måste även ta hänsyn till vad folket vill då människor behöver känna att deras åsikter räkna, i detta fall måste de med makten även tänka steget längre dvs. hur saker och ting kan sluta upp i framtiden, dem måste alltså ha en fungerande plan och inte bara agera efter vad folket tror är rätt i just nu, i nuläget utan vad som med åren faktiskt kommer generera till att alla människors grundläggandebehov så som att alla ska ha mat för dagen, ha tak över huvudet och ett jobb att gå till blir tillfredställda. Att alla verkligen får den hjälp och det stöd som behövs så att inte visa människor lämnas utanför gemenskapen, vilket jag tror är Frankrikes störta problem. Ingen vill bli lämnad i sticket, och rädslan till att förlora det som för många i nuläget är tryggt och i dagsläget fungerar ekonomiskt[7] är mycket stor.