Massmedia - Storbritannien
Massmedias roll i demokratin
Den tredje stadsmakten. Detta är vad medierna idag kallas. Varför? Jo, därför att dem har så otroligt stor makt över informationen samhällets individer får ta del av. De bestämmer hur en nyhet ska presenteras och de bestämmer vilka nyheter som presenteras. Detta bestäms av vilka erfarenheter och åsikter personen som styr över detta har, vilket gör att det är väldigt dumt att tro på allt som sägs/skrivs i media. Det är stor risk att delar av sanningen undanhålls för att nyheten ska verka mer spännande eller bättre från ett visst perspektiv. Alltså är det viktigt att vara källkritisk när man tar in information från medier, och även undersöka att det finns flera oberoende källor som säger samma sak. Det är lätt att bli fascinerad av en spännande nyhet, och tro på det som sägs. Men det är viktigt att minnas att utan att vara källkritisk får man ingen nyanserad bild av verkligheten, och därför en skev världsbild.
Det är även väldigt viktigt att minnas att fristående medier är en avgörande del för att ett land ska få kallas demokratiskt. Medier är beroende av tryck- och yttrandefrihetslagarna, att utan statens inflytande kunna sprida information till folket från resten av världen. Detta har jag tagit upp i tidigare inlägg.
Medier i Storbritannien
Tidningar
Dessa ägs för det mesta av stora medieföretag. Denet finns en lag om att medieföretag måste ha regeringens tillstånd för att köpa upp en tidning som görs i fler än en halv miljon exemplar. Detta är för att förhindra monopol, och en bra lag för att befolkningen ska se olika ”sidor” av saker. Det är ju självklart svårare att få en nyanserad bild av världen om alla tidningar ägs av samma medieföretag. Det finns även regler kring hur stor äganderätt tidningsgrupperna får ha i radio- och TV företag.[1]
De största kvalitetstidningarna är de vänsterliberala The Guardian, den oberoende The Independent, den opolitiska Financial Times och de konservativa Daily Telegraph och The Times. The Mirror, Daily Star, Daily Mail, Daily Express och gratistidningen Metro innehåller mer ”underhållning”, framförallt de två först skrivna. De största söndagstidningarna är Sunday Times och The Observer. De viktigaste politiska tidningarna är The Economist, New Statesman och The Spectator. Många tidningar har ekonomiska problem, pga. Att det är svårt att ta betalt för nättidningar (vanliga tidningar är ju ”omodernt” i dagens samhälle och säljs inte speciellt mycket av), annonsmarknaden är inte speciellt aktiv vilket också är ett problem.[2]
År 2011 var det stora rubriker kring Storbritanniens medier även här i Sverige- det hade kommit fram att söndagstidningen ”News of the World” som ägdes av mediebolaget News Corporation och Rupert Murdoch hade avlyssnat ett flertal privata mobiltelefoner. Denna skandal gjorde att tidningen lades ned, flera personer åtalades och regeringen tillsatte en utredning som gick ut på att stärka respekten för folks privatliv. Detta visar hur långt medierna är beredda att gå för att få till riktigt smaskiga rubriker, och även, med tanke på att detta även stod på våra rubriker i Sveriges dagstidningar, hur media kan offentliggöra skandaler.[3]
Tidning och radio
Det finns både statliga och fristående radio och Tv-kanaler i Storbritannien. Den internationella nyhetsbyrån Reuters har sedan mitten på 1800-talet haft sitt huvudkontor i London. Det statliga BBC/BBC World sänder TV och radio i flera kanaler dygnet runt och över hela världen. De statliga kanalerna finansieras av statsmedel och licensavgifter (TV/radio licens). De fristående TV-bolagen är Independent Television (ITV/Channel 3), Channel 4 och Five. Det finns även betal-TV och flera hundra olika lokala och regionala radiostationer.[4]