allaround.blogg.se

Massmedias roll i demokratin

Den tredje stadsmakten. Detta är vad medierna idag kallas. Varför? Jo, därför att dem har så otroligt stor makt över informationen samhällets individer får ta del av. De bestämmer hur en nyhet ska presenteras och de bestämmer vilka nyheter som presenteras. Detta bestäms av vilka erfarenheter och åsikter personen som styr över detta har, vilket gör att det är väldigt dumt att tro på allt som sägs/skrivs i media. Det är stor risk att delar av sanningen undanhålls för att nyheten ska verka mer spännande eller bättre från ett visst perspektiv. Alltså är det viktigt att vara källkritisk när man tar in information från medier, och även undersöka att det finns flera oberoende källor som säger samma sak. Det är lätt att bli fascinerad av en spännande nyhet, och tro på det som sägs. Men det är viktigt att minnas att utan att vara källkritisk får man ingen nyanserad bild av verkligheten, och därför en skev världsbild.

Det är även väldigt viktigt att minnas att fristående medier är en avgörande del för att ett land ska få kallas demokratiskt. Medier är beroende av tryck- och yttrandefrihetslagarna, att utan statens inflytande kunna sprida information till folket från resten av världen. Detta har jag tagit upp i tidigare inlägg.

Medier i Storbritannien

Tidningar

Dessa ägs för det mesta av stora medieföretag. Denet finns en lag om att medieföretag måste ha regeringens tillstånd för att köpa upp en tidning som görs i fler än en halv miljon exemplar. Detta är för att förhindra monopol, och en bra lag för att befolkningen ska se olika ”sidor” av saker. Det är ju självklart svårare att få en nyanserad bild av världen om alla tidningar ägs av samma medieföretag. Det finns även regler kring hur stor äganderätt tidningsgrupperna får ha i radio- och TV företag.[1]

De största kvalitetstidningarna är de vänsterliberala The Guardian, den oberoende The Independent, den opolitiska Financial Times och de konservativa Daily Telegraph och The Times. The Mirror, Daily Star, Daily Mail, Daily Express och gratistidningen Metro innehåller mer ”underhållning”, framförallt de två först skrivna. De största söndagstidningarna är Sunday Times och The Observer. De viktigaste politiska tidningarna är The Economist, New Statesman och The Spectator. Många tidningar har ekonomiska problem, pga. Att det är svårt att ta betalt för nättidningar (vanliga tidningar är ju ”omodernt” i dagens samhälle och säljs inte speciellt mycket av), annonsmarknaden är inte speciellt aktiv vilket också är ett problem.[2]

År 2011 var det stora rubriker kring Storbritanniens medier även här i Sverige- det hade kommit fram att söndagstidningen ”News of the World” som ägdes av mediebolaget News Corporation och Rupert Murdoch hade avlyssnat ett flertal privata mobiltelefoner. Denna skandal gjorde att tidningen lades ned, flera personer åtalades och regeringen tillsatte en utredning som gick ut på att stärka respekten för folks privatliv. Detta visar hur långt medierna är beredda att gå för att få till riktigt smaskiga rubriker, och även, med tanke på att detta även stod på våra rubriker i Sveriges dagstidningar, hur media kan offentliggöra skandaler.[3]

Tidning och radio

Det finns både statliga och fristående radio och Tv-kanaler i Storbritannien. Den internationella nyhetsbyrån Reuters har sedan mitten på 1800-talet haft sitt huvudkontor i London. Det statliga BBC/BBC World sänder TV och radio i flera kanaler dygnet runt och över hela världen. De statliga kanalerna finansieras av statsmedel och licensavgifter (TV/radio licens). De fristående TV-bolagen är Independent Television (ITV/Channel 3), Channel 4 och Five. Det finns även betal-TV och flera hundra olika lokala och regionala radiostationer.[4]

---

 

Massmedia kallas inte den tredje statsmakten utan anledning. Det är genom medier såsom tv, radio och tidningar som vi får möjlighet att bilda oss en uppfattning om saker – inte minst politiskt. Därför är det väldigt viktigt att informationen media sänder ut är så opartisk och sanningsenlig som möjligt. Massmedia bör inte vara ett politiskt slagfält som favoriserar sidor. Men så är det tyvärr ibland.

USA är ett mycket bra exempel på detta. Massmedierna är några av Amerikas största vinstdrivande företag och det finns åtskilliga exempel på när man låtit pengarna gå före sanningen[1].  Ca 98% av USA’s befolkning innehar minst en TV, som tillsammans med radion är den mest populära nyhetskällan[2]. Dagstidningarna har inte alls lika stor betydelse i USA som de har i Västeuropa och man har bara fyra stycken tidningar som når en vardagsupplaga på över en miljon exemplar[3] – förvånande siffror med tanke på att landet innehar en befolkning på över 316 miljoner människor.  Bland de populäraste nyhetskanalerna i USA hör CNN, Fox News och MSNBC. PÅ 90-talet blev CNN anklagat av konservativa anhängare för att vara för liberala i sitt nyhetsstoff, men på senare år har MSNBC tagit platsen som den mest liberalt vinklade nyhetskanalen[4]. Fox News är minst sagt en lika omdebatterad nyhetskanal, som många gånger blivit anklagad för att visa nyheter till de konservativa Republikanernas (ett av de amerikanska partiernas) fördel[5].

Vad som kan ses som oroväckande i det här sammanhanget är att många Amerikaner förutsätter att nyheterna som visas på dessa nyhetskanaler tar fram en objektiv bild av verkligheten. Många väljer att titta på endast sin favoritkanal – ofta den som stämmer bäst överrens med deras egna åsikter. Detta ger självklart en allt annat än nyanserad bild av situationer och verkligheten, vilket gör det svårt att ifrågasätta och skapa sig en egen uppfattning. Det här gör att stor del av den amerikanska befolkningen är väldigt mottaglig för propaganda, vilket är vad politiker i stor utsträckning använder sig av för att bli valda. En till synes ganska oskyldig variant av detta kan vara att medierna får det att låta som att en åsikt innehas av många. Eftersom att vi människor gärna rättar oss efter massan så blir detta ett sätt att styra åsikterna/opinionsbildningen.

Men det är inte bara inom val-situationer som mediernas partiska vinkling kan bli ett problem. Den är till en stor nackdel även vad det gäller jämställdheten i landet. T.ex. så citeras män fem gånger så mycket som kvinnor i kvinnofrågor såsom abort[6]. Att kvinnor har svårt att få politisk plats i media är inte svårt att räkna ut.

Det är självklart inte bara i USA som nyheterna är vinklade. Det sker överallt i hela världen. Bara för att nyheten över huvud taget ska bli satt på pränt krävs det att den tar sig igenom såkallade ”gate keepers”, gallringen/ filtrerar mellan nyheter där bara det mest intressanta plockas fram. I denna process så ska vi ha i bakhuvudet att gallraren för det första gallrar och kortar ner nyheten efter sina egna personliga uppfattningar, värderingar och intressen (med andra ord stor risk för selektiv perception där gallraren bortser från åsikter som inte stämmer överrens med sina egna). Sedan så vill man ju också att nyheten ska sälja så bra som möjligt och väljer därefter nyheter som man tror att läsaren är intresserad av. Eftersom att nyheter som berör oss själva intresserar oss mest – hårddraget så bryr jag mig som Stockholmare inte speciellt mycket om vad som händer i Helsingfors –, så blir dessa en stor del av vad som presenteras. Detta gör att vi riskerar att missa den omvälvande, helhetsomfattande världsbilden.

Anledningen till att nyheter över huvud taget inte kan vara fullt objektiva är att vi är människor. När en reporter skriver ett nyhetsreportage så är det en omöjlighet att hon helt utelämnar sina egna värderingar och åsikter eller använder sig av selektiv perception. Det blir helt enkelt svårt att inte värdera vad man skriver. Dessutom handlar det för vinstdrivande massmedier att dra till sig så många läsare som möjligt och därmed skriver man så underhållande som möjligt. Man förenklar och dramatiserar nyheterna, vilket också är en form av vinkling[7]

Vilka det är som tillhandager oss nyheterna är också viktigt att komma ihåg. Som Zigma skriver så kommer 8/10 av de utlandsnyheter som presenteras i Svensk media från ett fåtal olika nyhetsbyråer. En av de största av dessa är den Amerikanska nyhetsbyrån Associated Press. Nyheterna från dessa byråer är självklart gallrade utefter deras intressen och värderingar, så redan när de Svenska redaktionerna får in dem så är de på ett sätt vinklade.

Att vara källkritisk och medveten om att inga medier är helt opartiska är alltså viktigt att komma ihåg. Jag anser att det borde vara en viktig del av den amerikanska undervisningen – ja, hela världens undervisning – att informera om detta, så att befolkningen får kunskap och därmed möjlighet att åtminstone välja själva omde vill skapa sig en egen uppfattning.

---

 

---

Massmedias roll

Belgien är ett av de landen i världen med lägst antal tidningsläsare enligt NE och Landguiden. Däremot så har ca 95 % av befolkningen kabel-TV. Vidare hävdar NE att landets befolkning är mer intresserade av nyheter från omvärlden än från andra regioner i det egna landet. Landets uppdelning syns även här i form av att massmedierna är uppdelade efter språkområdena. Detta leder till att ingen Tv-kanal eller tidning är rikstäckande. [1] [2]

En del av problematiken kring massmedier är de oftast inte genomgår samma kritiska granskning som många andra av våra informationskällor gör. Media innehåller i de flesta fall politisk propaganda eller handlar i intresse för aktörerna bakom massmediet. De är intresserade av att tjäna pengar på samma sätt som andra företag.

Vi litar ofta på att massmedia ska kritiskt granska företag, organisationer, staten och liknande och sedan ge oss fakta; en bild av verkligheten. Problemet är att denna bild är lika vinklad som annat i vår vardag. Reportage är färgade av skribenternas och producenternas åsikter och fakta genomgår en urvalsprocess där för- och nackdelar vägs mot varandra innan det kommer med. Vidare så är allt inte 100 % sant av det som tas upp. Fakta kan även plockas isär och sedan monteras ihop på ett sådant sett att inte hela bilden visas. [3]

Massmedier har ett stort inflytande i vår vardag. De bestämmer till stor del vilka frågor som vi kommer engagera oss i, ger oss intryck från omvärlden och andra länder samt bidrar med argument och åsikter som vi tar ställning till och bygger vidare på. Med andra ord har massmedia ett enormt stort utrymme att påverka oss.

Oftast vet vi inte vem aktören bakom mediet är. Samma bolag kan driva både tidningar och Tv-kanaler och det kan leda till att tittaren tror att det är två källor som överensstämmer med varandra och att informationen därför är sann, när det egentligen rör sig om en och samma källa.

Att kritiskt ta till sig allt som syns i media utan att reflektera över åsikter, syften och värderingar bakom kan därmed ge en skev bild av verkligheten. Att enbart ta del av ett perspektiv i olika sakfrågor kan leda till en snäv och ibland falsk verklighetsuppfattning.

Enligt Landguiden och NE har de flesta tidningar i Belgien tydliga, politiska åsikter [4] [5]. Som människa väljer man ofta att enbart ta till sig information som bekräftar ens tidigare åsikt vilket gör det extra problematiskt att Belgien inte har något rikstäckande massmedia. Invånarna utsetts troligen för daglig propaganda som bekräftar och formar deras åsikter samtidigt som de är helt ovissa om vad visas i andra språkområdens informationsflöden. Det är möjligt att detta är en bidragande faktor till att befolkningen har så skilda åsikter eftersom att de utsätts för och tar del av separata kommunikationskanaler där innehållet med största sannolikhet visar olika bilder av världen.

På ett sätt kan därmed det låga antalet tidningsläsare ses som positivt då det är en informationskanal mindre att sprida propaganda i. Samtidigt är det självklart negativt just för att ett flöde försvinner och därmed chansen att ta upp aktuella ämnen, konflikter och liknande. Dessutom gör det att TV: n får en ganska så ohotad position när det kommer till att sprida information vilket kan leda till att helhetsbilden bli mer onyanserad och att det är lättare att propagera i en fråga.

Massmedias roll i en demokrati är viktig. Det är ett sätt för oss att ta del av sådant som händer i världen och tjänar många gånger sitt syfte att lyfta aktuella händelser och diskussioner och kritiskt granska vårt samhälle. Men detta blinda förtroende som vi ofta visar är problematiskt.

Med tanke på hur många informationskällor som vi utsätts för dagligen så skulle det vara svårt att kritiskt försöka granska varenda en, men vad vi däremot borde göra är att försöka ta del av andras syn på saken, speciellt i större sakfrågor, för att därmed få en mer nyanserad bild. Vi bör även släppa illusionen om att det som sägs i media = sanningen. På så sätt tar vi tillbaka lite av massmedias oerhörda makt.           

 

Demokrati betyder att makten utgår ifrån folket, men vad menas egentligen med det? De mest grundläggande demokratiska kriterierna ur min synvinkel är dessa:

Rättvist valsystem/majoritetsprincipen: Allas röster bör vara lika mycket värda. Vem ska bestämma vilka röster som ska vara värda mer än andras? Hur skiljer man folk från folk? Demokrati betyder att makten utgår ifrån folket, och då bör hela befolkningen räknas in. Är det en viss grupp människor som privilegieras över andra så kan detta leda till bristande tilltro inför staten och missnöje bland folket. Majoritetens vilja är vad som bör styra beslutsfattningen. Om inte allas röster är lika mycket värda som kommer det inte bli en majoritetsprincip. Detta leder till att endast en minoritet gynnas.

Yttrandefrihet/Tryckfrihet: Med maktdelningsprincipen brukar man tala om den dömande, den lagstiftande och den verkställande makten. Men jag tror inte att det skulle finnas någon garanti för att de tre ovanstående skulle sköta sig om det inte vore för en granskande makt. Yttrandefriheten är vår garanti för att allas åsikter ska kunna bli hörda. Utan den skulle vi inte kunna granska och analysera staten och regeringen, eller få möjlighet att bilda oss en egen uppfattning om situationer över huvud taget eftersom att bara en sida skulle presenteras. Både genomtänkta som ogenomtänkta påståenden bör få yttras, för historien visar tydligt hur viktigt det är att ifrågasätta även de mest etablerade sanningarna (för bara några hundra år sedan var det t.ex. en väletablerad sanning att jorden var platt). Och med tanke på att den enda som har något att förlora på att sanningen kommer fram är den som har orent mjöl i påsen, så går det egentligen inte att argumenter mot yttrandefrihet. Var gränsen mellan rätten att säga sin åsikt och rena personangrepp går, är dock en fin linje värd att diskuteras. Yttrandefriheten bör självklart inte missbrukas – men förbjuder man någon att säga en sak så blir det ju inte någon riktig yttrandefrihet längre utan snarare yttrande”frihet”-med-vissa-begränsningar istället.
Utan möjlighet att skriva ner sina åsikter så är yttrandefriheten – speciellt i dagens samhälle där så stor del av vårt liv spenderas bakom datorskärmar – egentligen värdelös. Därför har jag skrivit yttrandefrihet/tryckfrihet som en punkt; eftersom att de för mig går hand i hand.

Lika rättigheter: Alla människor är lika mycket värda och bör där med ha lika rättigheter oavsett kön, sexualitet, funktionshinder, etnicitet etc. För ett demokratiskt och jämlikt samhälle är det viktigt att alla behandlas lika och ges samma förutsättningar. Att diskriminera eller förtrycka andra människor på olika sätt sker dessutom oftast för egen vinning; psykisk som materiell, vilket inte är hur en demokrati bör se ut. En enskild individ eller minoritet ska inte gynnas.

 

USA

Rättvist valsystem/majoritetsprincipen: USA är en demokrati med regelbundna val. De har tre olika val; kongressvalet (två-års perioder), senatvalet (sex-års perioder) och presidentvalet (var fjärde år) där det sistnämnda är det som får mest uppmärksamhet och som vi därmed vet mest om.
Presidentvalet är dock egentligen inte ett nationellt val, utan mer 51 olika val på delstatsnivå. I presidentvalet så är det nämligen inte presidenten i fråga du faktiskt röstar på utan istället elektorerna i din delstat, som då alltså tillhör olika partier.[1] Elektorerna röstar sedan i sin tur fram presidenten, vilket betyder att om flest Demokratiska (Barack Obamas parti) elektorer har blivit valda, så röstar de självklart fram Obama som president. Detta innebär dock att om 60% av rösterna går till Republikanerna (oppositionen) i t.ex. New York, så väljs en  republikansk elektor att företräda delstaten, som självklart väljer sitt partis president att rösta på. De 40% av New Yorks invånare som röstade på Demokraterna (Barack Obama), tja, deras röster går helt till spillo. Detta innebär alltså att en massa röster försvinner i valet, vilket är anledningen till att det fyra gånger i landets historia har tillsatts presidenter trots att de inte fått flest väljarröster. Ett exempel på detta är 2000-års val där George W Bush vann även fast Al Gore fick flest väljarröster.
Som om det inte vore nog med det, så har dessutom vissa delstater fler elektorer än andra – alltså fler röster än andra. Kalifornien som har en väldigt stor befolkning har t.ex. 55 röster medan Montana bara har tre. Detta medför att vissa delstater blir viktigare än andra att vinna röster hos, och därför sker valkampanjerna nästan uteslutande i dem. ”Swinger states” är de delstater som presidenterna siktar in sig mest på. Det är alltså delstater med ungefär lika många Demokrater som Republikaner, vilka man då självklart hellre väljer att åka och kampanjera för än delstater som man redan vet vad de brukar rösta på.
Totalt finns det 538 elektorsröster, och för att bli president behöver man 270 stycken. Egentligen handlar alltså presidentvalet inte om att få majoriteten av väljarnas röster utan snarare majoriteten av elektorernas röster. [2]
Med tanke på att USA är ett så pass stort land så kan jag förstå att de har valt den typ av statsskick som de har. Att presidenten har så stor makt gör att beslut kan fattas snabbare, och att ha proportionella val skulle troligen ändå resultera i det block-system som vi har i Sverige idag, där det skulle ta ännu längre tid än det redan gör att förhandla fram beslut som alla partier kan godkänna.
Men att det är ett stort land skulle å andra sidan också kunna vara en motivation för att ha just proportionella val, eftersom att det är så många röster som ska bli hörda. Som valsystemet ser ut idag så är jag inte ens säker på om jag kan hålla med om att USA följer majoritetsprincipen, eftersom att de inte går efter befolkningens röster utan delstaternas - elektorernas. Eftersom att det är ett ”the winner takes it all”(det parti som får flest röster i en delstat får hela delstatens stöd) -system så gör också detta att man troligen lägger rösten på det minst dåliga av två ”onda” sidor, eller struntar i att rösta alls eftersom att man vet att ens röst inte kommer räknas ändå.
Valdeltagandet i USA är väldigt lågt; under femtio procent. Detta kan dock inte bara förklaras med att många är missnöjda med elektor-systemet, utan också med att valdagen är på en tisdag t.ex. då man måste ta ledigt från jobbet med avdrag på lönen, att du är förbjuden att rösta om du sitter i fängelse och att det över huvud taget är en krånglig process att bli röstberättigad eftersom att du måste registrera dig själv etc. Men man kan ändå ana att en stor anledning till det låga valdeltagandet är just att det är i praktiken är ett tvåpartisystem. Jag tror att det skulle vara lättare att ta hänsyn till fler perspektiv av frågor ifall det fanns fler än bara två partier som styrde landet, alltså om man hade proportionella val. Att veta att ens röst spelar roll och kan göra skillnad, ökar motivationen.

Yttrandefrihet/Tryckfrihet:
Enligt lag så är yttrandefriheten skyddad i USA och censur är förbjuden. Yttrandefriheten är dock begränsad inom vissa ramar, där du t.ex. inte får hålla tal som uppmuntrar människor att bryta mot lagen[3], trycka artiklar i skoltidningen som strider mot skolledningens riktlinjer, sprida baronpornografi eller säga saker som kan orsaka andra människor skada ex. skrika att det brinner i en biosalong på skoj[4]. Enligt mig så är konventionen helt rimlig; frågan är snarare hur den fungerar i praktiken. En av de allvarligare inskränkningarna på yttrandefriheten är den såkallade ”gag-ordern” som ger den Amerikanska staten rätt att kräva tystnadsplikt av sina medborgare, som då inte får berätta om den berörda situationen ens för en advokat. Detta kan man tänka sig är ett väldigt effektivt sätt att förhindra att statshemligheter läcker ut – på både gott och ont. Personligen tycker jag att lagen har fler negativa aspekter än positiva, med tanke på att den är så pass total och kan användas av statsauktoriteter för egen vinning. Å andra sidan är den säkert väldigt användbar i fall när det är viktigt att viss information inte läcker ut.  

Lika rättigheter:
Eftersom att USA grundades 1776, liberalitetens tidsålder där människans frihet stod i fokus så är det inte konstigt att landet byggdes och lagförfattades med dessa tankar om varje individs rättigheter och friheter som grund. Ändå så har under stor del av landets historia olika minoritetsgrupper blivit oerhört förtryckta och än idag kan man ställa sig frågan hur det kommer sig att övervägande delen av människor i fängelserna är färgade, trots att landets totala befolkning är övervägande vita. [5] Samkönade äktenskap är fortfarande förbjudna i 30 av de 51 delstaterna och diskriminering mot homosexuella förekommer.[6] Många anser dessutom att kvinnors rättigheter håller på att begränsas i och med att abortlagar skärps så att det ska bli svårare att göra abort. För varje dollar tjänar en kvinna 77cent och ensamstående kvinnor samt svarta kvinnor tjänar ännu mindre. Den färgade befolkningen har över lag sämre tillgång till sjukvård och ekonomisk standard. Lika rättigheter betyder för mig jämlik behandling, vilket jag inte anser att USA lever upp till eftersom att delar av befolkningen tydligt diskrimineras/ges inte samma förutsättningar som andra.

---

Nedan följer en fördjupning inom en mänsklig rättighet i Belgien, närmare bestämt artikel 25.1.

/Amanda

 

Fördjupning inom mänsklig rättighet:

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna; artikel 25.1:

”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.” [1]

Enligt Landguiden och NE har Belgien, som tidigare nämnt, ett omfattande socialförsäkringssystem där ålders- och änkepension, sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring, semesterersättning samt försäkring vid arbetsolycksfall och yrkesskador ingår. Dessutom har änkor, handikappade och pensionärer gratis sjukvård. Systemet finansieras till 25 % av staten, 25 % av de anställda samt 50 % av arbetsgivarna.

Med andra ord ligger landet långt framme i arbetet kring denna rättighet. Problemet är att detta är väldigt dyrt och det är svårt för staten att ha råd med sina åtaganden. Trots att avgifterna höjts för både arbetsgivare och arbetstagare så blir utgifterna för stora för staten om inte radikala åtgärder vidtas. Detta då utbetalningarna blir allt större.

Under 1990-talet har nedskärningar gjort som framförallt drabbat den sociala sektorn [2] och i framtiden är det troligt att sjukvård och pensioner kommer att täckas i större utsträckning av individuella försäkringar. [3]

Frågan blir då hur Belgien ska kunna upprätthålla och finansiera detta system. Återigen blir frågan kring landets uppdelning aktuell.

Enligt NE och Landguiden så upplever Flandern en delning som positiv då de anser att deras resurser går till Vallonien medan Vallonien vill hålla ihop landet på grund av resursbehovet. [4]  I nuläget verkar landet gå mot en gemensam, möjligen/troligen negativ, förändring av sitt socialförsäkringssystem om trenden fortsätter.

Vid en uppdelning av landet skulle det nödvändigtvis inte vara så. Flandern skulle eventuellt ha ekonomin att kunna fortsätta med denna form av socialt skyddsnät om de inte gav resurser till Vallonien Klart är att Vallonien inte skulle ha råd med det då de redan har stora ekonomiska problem.[5] Så vad är då bäst: att ena halvan av landet skulle ha ett gediget socialt skyddsnät medan andra halvan tvingas att skapa ett helt nytt som inte är i närheten av att vara lika gediget? Eller är det bättre att det blir någon form av kompromiss där hela landet tvingas till förändring?

Till viss del kan en förstå Flanderns befolkning. Om landet delades så skulle de troligtvis få det bättre ekonomiskt än vad de har nu. Samtidigt kan de ses som själviskt att de vill att detta ska ske på vallonernas bekostnad. Det är trots allt flamländarna som i nuläget redan har det ekonomiska övertaget.

Vallonerna, däremot, skulle hamna i en svår ekonomisk kris vid en delning av landet då regionen är beroende av statskassan; en statskassa som Flandern, och även Bryssel, till största del står för påfyllnaden i tack vare sin hamn och de investeringar som görs i företag belägna i framförallt Bryssel.[6] [7]

Är det verkligen rätt att en region får det bättre ställt på bekostnaden av en annan? Hur påverkar det jämlikheten? Betraktas verkligen människovärdet som lika då? Å ena sidan kan en hävda att detta händer hela tiden i vårt samhälle då inkomsten inte är jämnt fördelad. Å andra sidan så är denna situation en extremvariant då det handlar om att vallonerna skulle tillhöra ett nystartat land som från början ligger på ekonomiskt minus. Denna nystartning skulle inte ens vara frivillig för de flesta då vallonerna i regel är för att hålla ihop landet. 

Ur ett historiskt perspektiv så är det Vallonien som varit den rikare regionen fram till dess att kol- och stålindustrin blev krisbranscher.[8] Teoretiskt sätt skulle fördelningen av inkomst kunna slå över ytterligare en gång till Valloniens fördel, eller åtminstone bli jämnare, om regionen hittade en ny industri att livnära sig på. Det skulle vara positivt för arbetet kring den mänskliga rättigheten om ett socialt skyddsnät eftersom att det skulle bringa en större inkomst som förhoppningsvis kan matcha utgifterna.

Det är svårt att komma med en fullständig hypotes kring hur scenariot ska lösas om man inte är komplett insatt i hur den belgiska ekonomin ser ut. Klart är i alla fall att deras socialförsäkringssystem håller på att bli alldeles för dyrt. Vad som är det bästa alternativet för att lösa problemet blir en subjektiv fråga. Dela landet är tveklöst ett alternativ som gynnar åtminstone ena halvan av landet. Att försöka omfördela budgeten är en annan lösning som i teorin alltid en möjlighet men i praktiken inte alltid genomförbar. Att försöka få Valloniens ekonomi att komma på fötter är nog den bästa lösningen för hela landet men också den svåraste.

Viktigt att komma ihåg är att önskan om delningen av landet inte enbart har ekonomiska grunder utan även historiska. Landet har varit splittrat sedan det bildades men denna ekonomiska problematik som nu finns bidrar till en ökad splittring vilket går ut över arbetet med mänskliga rättigheter.

Detta är enligt mig de viktigaste politiska punkterna för att ett land ska kallas demokratiskt, dessa går även in i det som jag anser är viktigast socialt.

Grunderna för de flesta viktiga demokratiska lagarna utgår från De mänskliga rättigheterna.[1] Grunden inom dessa är att människan är fri och inte ska utsättas för förtryck på något sätt. Jag anser att ett land inte är demokratiskt över huvud taget om landet inte följer de mänskliga rättigheterna. Därför har jag inte valt att lägga så stort fokus vid dessa utan mer kring lagarna som är utformade efter dem.

Politiskt

1.      Yttrande/tryckfrihet.

2.      Allmän och lika Rösträtt.

3.      Fler än ett parti att välja mellan.

4.      Regelbundna val

Att alla ska kunna tycka vad de vill och dessutom uttrycka det i skrift eller tal är en grundläggande demokratisk lag, yttrande- och tryckfrihetslagen. Detta går även in under de mänskliga rättigheterna och de sociala delarna av en demokrati, det är en frihet att få yttra sig. Om inte folket har någon talan kan de inte styra ett land, och begreppet demokrati betyder just ”folket styr”. Jag anser att denna lag är en av de absolut viktigaste i en demokrati. Om inte folket har rätt att sprida sina åsikter, eller medier få ut sin information, blir ett land lätt korrupt och invånarna får en skev verklighetsbild. I t.ex. Kina, Ryssland eller Nordkorea där staten har hand om medierna har folket väldigt lite frihet. Detta hör ihop genom att de bara får den information som staten vill och regimen utnyttjar ju då självklart detta och vinklar information till sin fördel. Det är detta jag menar med att folket får en skev verklighetsbild.

Om folket ska styra ett land måste det finnas sätt att fatta beslut, detta brukar göras med röstning och majoritetsprincipen. Denna kanske inte är 100% demokratisk då hela befolkningen möjligtvis inte röstar på samma sak, men det är i princip omöjligt att fatta beslut om alla i ett stort samhälle ska vara eniga. Ett exempel på ett land som styrs av en direkt demokrati där hela befolkningen ska vara eniga är den lilla självstyrande staten Christiania i Danmark. Men i större samhällen, som Storbritannien, skulle det vara svårt att komma till något beslut med denna metod. Då anser jag att majoritetsprincipen är ett bättre alternativ. Lika rösträtt innebär att alla medborgare med åldern inne har rätt att rösta, det ska inte vara någon skillnad på röstens värde oavsett etnicitet eller kön. Varför detta är viktigt i en demokrati behöver egentligen inte ens diskuteras. ALLA medborgare ska ha rätt att rösta. Det är även en fråga om jämställdhet, rättvisa och frihet, i Storbritannien hade kvinnorna ingen rösträtt förrän år 1918. Detta har med värdegrunder att göra, kvinnan var tidigare ”mannens ägodel” och har alltid varit det historiskt, men när kvinnan fick rösträtt blev hon plötsligt en medborgare, hon fick sin frihet och sin rätt i samhället, hon fick ha en åsikt. Det är detta allmän och lika rösträtt handlar om.

Att välja mellan flera partier är också en grund för ett demokratiskt samhälle. Om det endast finns ett alternativ att rösta på i en representativ demokrati försvinner ju hela idén med att det ska finnas valmöjligheter och att folket ska styra. Landet blir då mer en diktatur. Regelbundna val måste vara en självklarhet i en demokrati. Om ett parti vinner och de beslutar att ta bort valen, har ju folket inte längre någon talan- alltså är det inte längre demokrati.

Hur hanterar då Storbritannien dessa punkter?

England var faktiskt det första landet som efterfrågade yttrande och tryckfrihet på 15-1600 talet, det blev dock inte aktuellt direkt. Idag finns självklart denna lag, de brittiska medierna präglas av väldig frispråkighet, även om det finns strikta lagar kring exempelvis brott mot sekretess och förtal.

Som jag tidigare skrivit är det lika och allmän rösträtt i landet sedan 1918. Denna punkt följer landet utan problem.

I Storbritannien finns det som jag tidigare skrivit flera partier att välja mellan och de har val vart 5:e år. Alltså är detta inte heller något hinder för demokratin i landet.

Vad är det då som skulle kunna förbättras i landet?

De punkter som jag tagit upp ovan är de som är viktigast enligt mig, men dessa fungerar ju som skrivet bra i Storbritannien. Ändå är landet ingen utopi, det finns fortfarande saker som behöver förändras.

Storbritanniens valsystem består dels av enmansvalkretsar (dessa har jag förklarat i inlägget under). Enmansvalkretsarna har fått mycket kritik då det lätt blir "odemokratiskt" på så sätt att de valkretsarna med stor befolkning blir underrepresenterade då alla endast får ett mandat och även att den person som blir vald arbetar mer för att bli omvald än för landets bästa.

Jag besökte i London i somras och träffade så klart många engelsmän. Alla som jag pratade med sa samma sak- rasism och segregation upplevs som ett förödande problem. I vissa delar av London (t.ex. Brixton) bor det endast invandrare och Engelsmännen väljer att inte flytta dit.

Det som bildar ett problem är att normen i samhället är att vara väldigt PK och ingen vill riktigt erkänna denna segregation.[1] Problematiken som skapas i och med denna segregation är att invandrare inte integreras i samhället, de får inte möjlighet/tar inte möjligheten att anamma den brittiska kulturen, språket och normerna. Detta kan leda till att de får svårt att skaffa jobb, och på så sätt hamnar utanför samhället. Man kan självklart diskutera huruvida invandrarna vill integreras, om det är ett val att ställa sig utanför samhället för att man ratar hur samhället fungerar. Det finns självklart sådana fall, men jag tänker att det även måste vara samhället som inte vill släppa in ”annorlunda” människor från främmande kulturer, det finns rasistiska och främlingsfientliga tankar, även om det inte är något man vill prata om. Detta är inte ett problem endast i Storbritannien, vi ser det även i Sverige och många andra delar världen.

Något som jag tänkte på under min vistelse i London var dock att deras reklamskyltar präglas av en större mångkulturell bild än vi har här i Sverige. Det var inte endast blonda smala västerländska tjejer på skyltarna, utan både kvinnor och män med ursprung från hela världen. Detta visar att de ändå kommit längre med integrationen än vi gjort här i Sverige, där det ofta är just dessa unga blonda kvinnor vi ser på reklamskyltar, helst hyfsat lättklädda.

 

http://www.hrw.org/europecentral-asia/united-kingdom

http://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrandefrihet

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnlig_r%C3%B6str%C3%A4tt

http://www.ne.se/tryckfrihet/tryckfrihetens-uppkomst

http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Storbritannien?p=1

http://www.parliament.uk/about/how/elections-and-voting/general/

http://www.jonworth.eu/segregation-in-brixton/

Nedan följer en, av mig, skapad analysmodell för att avgöra huruvida ett land är demokratiskt eller inte. Den berör de punkter jag anser vara essentiella för en demokrati och appliceras i slutet på Belgien. /Amanda

 

Analysmodell för demokrati

 

Jämlikhet: Med jämlikhet menar jag att människors värde är detsamma, oavsett kön, religion, ursprung, bakgrund, sexuell läggning, handikapp, ålder, ekonomi eller liknande.

Att alla människor värderas på samma sätt oberoende av ovanstående är grundförutsättningen för ett fungerande och rättvist samhälle. Människor måste i grund och bottnen värderas för att de är just människor och inte för de yttre attributen. Annars finns risken att människor särbehandlas, nedvärderas eller diskrimineras. Utan en tro på att människor är lika värda så skapas möjlighet att godtyckligt behandla och hantera människoliv hur som helst.

Detta bör automatiskt innebära människors rätt till valfri religion, sexuell läggning etc.

Till viss del syftar jag även på en ekonomisk jämlikhet. Den punkten är dock mer komplicerad. Vi lever i ett samhälle där saker ständigt värderas. Även om alla olika yrken, tjänster och liknande behövs anser vi dem vara mer eller mindre viktiga och betalar dem därefter vilket leder till en ekonomisk ojämlikhet. Vidare så hanterar människor de pengar de har på olika sätt, en kan spara, investera, spendera, vilket också skapar förutsättningar för ojämlikhet inom ekonomi. 

En millimeter-rättvisa ur ett ekonomiskt perspektiv är alltså inte vad jag tror på, eller i alla fall ser som genomförbart. Däremot bör alla ha en ekonomi som ger förutsättning till att leva ett drägligt liv med mat för dagen och tak över huvudet. Dessutom bör det finnas någon form av skyddsnät för de som av olika anledningar inte har möjlighet att själv kunna skapa sig en försörjning. Då alla människor är lika värda är det också allas skyldighet att se till att alla har förutsättningar att kunna vara lika mycket värda.  

Yttrandefrihet: Enligt mig är yttrandefrihet något av de viktigaste vi har och en av grundförutsättningarna för att ett land ska kunna kallas demokratiskt. Det är ett kriterium som inte bara berör politik, utan även det vardagliga livet.

Att inte få yttra sina åsikter kring saker och ting skapar ett land där alla lever i förtryck. Att kunna yttra sina åsikter och ventilera sina tankar och idéer är grundförutsättningar för utveckling och förändring. Ett samhälle skapas av dess medborgare och ger man inte alla medborgare chans att komma till tals så är inte samhället längre till för alla, utan endast ett fåtal.

Rösträtt (på villkoren fria, hemliga, regelbundna val med fler än ett parti): Rösträtten är viktig för att samhället ska skapas av de människor som lever där, för att alla ska få uttrycka sin åsikt och ta del i beslut som rör en själv. Dock harrösträtten i sig är inget egenvärde. Får jag rösta, men inte själv välja vad jag vill rösta på så kommer rösten inte representera mig och mina åsikter vilket är grundtanken. Detsamma gäller om det enbart finns ett parti att rösta på; valmöjligheten är borta och därmed så är inte rösten nödvändigtvis representativ för mig.

Anledningen till att det är viktigt med hemliga val är att det i vissa länder innebär stor fara om en inte röstar på ”rätt” alternativ. Hotet kan givetvis komma från den befintliga staten eller ett annat parti, men också från folk i ens omgivning eller familj som inte delar åsikt. Dessa hot kan då påverka hur du väljer att rösta.

Valen bör vara regelbundna i och med att man ska ha rätt att ändra åsikt. Då världen är ständigt föränderlig så är det nästan lite naivt att tro att ens åsikter alltid kommer vara desamma, samt att dessa alla situationer alltid löses bäst på ett sätt.

Rösträtten tycker jag därför blir relevant först när villkoren är uppfyllda. Varje persons röst bör också vara lika mycket värd på grund av jämlikheten.    

Makt som utgår från folket: Ordet demokrati i sig betyder folkstyre. När man pratar om demokrati i politisk mening så brukar det handla om att makten ska utgå från folket.[1] Logiken kring detta är ganska klar. Alla människor är lika mycket värda, samhället skapas av de människor som bor där och alla har rätt att påverka sin egen livssituation. Om man tar detta i beaktning så blir slutsatsen att makten bör utgå från folket. 

Rättssäkerhet: Samhällets struktur byggs till stor del av de lagar vi skapar. Utan bestämmelser för vad som är rätt och fel, lagligt och olagligt, så skulle det råda kaos. I och med våra åsikter kring rätt och fel så finns det även bestraffningar. Jag anser att rättssäkerheten är viktig för att se till att individen inte utsätts för övergrepp av systemet. Att alla blir likvärdigt bedömda för likvärdiga brott, att en får möjlighet till rättegång och att personliga relationer till de som dömer, både i negativ samt positiv bemärkelse, inte ska påverkar hur vi bedöms är essentiellt.

Detta är dels en rättviseaspekt likväl som en fortsättning på tidigare punkt där människors värde är lika och därmed har rätt till samma bedömning.

Reflektion: Att ett land uppfyller något eller några kriterier gör inte landet demokratiskt om man inte enbart syftar till en demokrati ur ex. politisk synpunkt. Ett beslut kan fattas i ett val som uppfyller alla villkor och där det är folket som röstar men det innebär inte per automatik att vad beslutet för med sig är demokratiskt. Ett exempel på detta är nazisterna som kom till makten på ett legalt sätt som överensstämde med författningen. [2] Detta innebär ju dock inte att det som nazisterna uträttade var demokratiskt. Därför bli punkten om jämlikhet oerhört central samt att den genomsyrar övriga punkter.

 

Belgien i jämförelse med modellen:

 

Då Belgien är en demokrati så uppfyller landet de flesta av ovanstående kriterier. [3] Många av dem benämns även i landets konstitution.[4]

Problematiken i deras fall ligger, enligt min analys, kring jämlikhet och makt som utgår från folket. Enligt Landguiden så är Belgien relativt jämställt även om könsdiskrimenering förekommer. [5] Detta styrks av rapporten kring mänskliga rättigheter i Belgien skriven av UD. Där sägs även att det år 2007 antogs en reviderad icke-diskrimineringslag som ska göra lagstiftningen lättare att applicera för de som utsätts för diskriminering. Homosexuella har samma rättigheter kring äktenskap och adoption som heterosexuella.[6] Fakta styrks av Landguiden. [7] De har ett omfattande socialförsäkringssystem där ålders- och änkepension, sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkring, semesterersättning samt försäkring vid arbetsolycksfall och yrkesskador ingår och utbildningen är avgiftsfri. [8] [9] Med andra ord har landet redan kommit långt med, och arbetar aktivt för att förbättra, sin jämlikhet.

Det som är problematisk är i nuläget kanske inte ett reellt problem utan ett potentiellt problem. Framförallt Flandern vill bli självständigt då de anser att för stora resurser går till Vallonien, något som skulle gynna den egna regionen men inte Vallonien.[10]  Då Vallonien i nuläget är beroende av ekonomiskt stöd från EU och statskassan kan de tänkas att de skulle ha svårt att hantera den ekonomiska förlusten som en uppdelning av landet skulle innebära. [11] [12] [13] 

N-VA, vilket är ett separatistiskt och nationalistiskt parti, fick vid valet 2010 flest mandat. De förespråkar just en uppdelning av landet och att de har flest mandat visar på en stark åsiktstrend.[14]

En konflikt kring huruvida landet bör delas upp eller om det drabbar Vallonien för hårt ekonomiskt kan göra att frågan om jämlikhet kan bli aktuell. Att det är framförallt flamländare som vill dela landet bör också beaktas. I en sådan situation blir majoritetsprincipen som beslutsfattande mer komplicerad. Det kan vara så att majoriteten i av befolkningen som helhet vill ha en uppdelning. Dock ligger majoriteten av den åsikten enligt fakta i den flamländska regionen och frågan blir då om man verkligen ska låta den majoriteten vara detsamma som en åsiktsmajoritet hos befolkningen som helhet. Frågan blir extra intressant med tanke på att de som skulle gynnas av uppdelningen är flamländarna. När åsiktsuppdelningen är så tydligt kopplad till regionsuppdelningen så är det också viktigt att titta på hur invånarna i landet är bosatta. Om det är fler bosatta Flandern så bör det ännu mer ifrågasättas hur majoriteten ska tolkas.

Problematiken med att makten ska utgå från folket ligger i monarkin. Landguiden hävdar att monarken utser regeringsbildare, har rätt att upplösa parlamentet samt utser samtliga av Belgiens domare på livstid.[15] NE hävdar att det på pappret ser ut som att monarken har stora maktbefogenheter men att detta inte stämmer i praktiken.[16] Oavsett så är det problematiskt att en person tillskrivs så mycket makt enbart på grund av sin födelselott. Då monarken inte är folkvald så kan inte heller dess makt sägas ha getts i förtroende av folket. Även detta kan sägas strida emot jämlikheten så till vida att en person kan härska över så pass många andra enbart på grund av sitt arv.

 

Irland är ett av länderna i Europa där religionen är väldigt viktig. Nästan nio av tio är kristna katoliker(Landguiden). Detta har skapat många motsättningar i landet, bland annat sociala klyftor i samhället och flera inbördes strider. Skillnaderna mellan de katolska och de protestantiska människorna ledde bland annat till delningen av ön, då Nordirland blev en del av Storbritannien men resten, republiken Irland, bröt sig loss. En annan konsekvens till religionens starka fäste i samhället är att abort inte är tillåten och att lagliga preventivmedel endast säljs till gifta par(NE). 

 

Landet är en stor exportör av nötkött vilket bidrar till ekonomin som ändå ligger på ett högt budgetunderskott(NE). Landet hade stor ekonomisk tillväxt bland annat under 80-talet, då det ofta kallades för den keltiska tigern, men just nu är landet i en ekonomisk svacka vilket ökar emigrationen. Emigrationen har varit stor under hela 1900-talet, på grund av en svält under 1800-talet och fortsatt dålig ekonomi efter den händelsen. Nu under eurokrisen har utvandringen återigen ökat(Languiden).

 

Något som är viktigt för landet är turism. 6-7 miljoner människor besöker landet årligen, och Irland är överlag bra på att marknadsföra sig.

 

Politiken i Irland består av en president med främst ceremoniella uppgifter, en premiärminister som styr regeringen och ett parlament med 60 ledamöter som väljs för 5 år framåt. Valdeltagandet är relativt lågt, ca 56% i presidentvalet och 70% i parlamentsvalet(Landguiden). Landet har sedan 1990-talet varit med om många korruptionsskandaler(NE).

 

Massmedian i Irland är både privat och statlig, med ett antal radio- och tv-kanaler och flera olika dagstidningar och söndagstidningar.